Scintillation  i  framtiden


  Vad mer kan man utläsa ur stjärnors blinkande?

Stjärnors tindrande har redan studerats under årtusenden.  Men vad återstår nu, när jordatmosfären kommit att bli förstådd och kalibrerad?  Under nästa millenium väntar dock nya utmaningar.  Kanske det blir dags att börja studera hur stjärnor tindrar, observerade från marken på andra planeter, där annorlunda effekter kan förväntas på grund av skilda vädermönster än på jorden och andra kemiska sammansättningar av deras atmosfärer?  Hur romantiskt blinkar egentligen stjärnorna som går ner vid horisonten på planeten Mars?  Eller hur tindrar de genom de vulkaniska gasmoln som kastats upp från jupitermånen Io?

Scintillation förekommer inte bara i synligt ljus.  Vid radiovåglängder fungerar den uttunnade men heta gasen i solvinden (och även den mellan stjärnorna) analogt med luften för synligt ljus: kosmiska radiokällor tindrar precis som stjärnor i synligt ljus.  Den nyligen bortgångne amerikanske astronomen Carl Sagan utredde i en av sina sista publikationer just hur radioscintillationens tidsberoende skulle kunna påverka våra möjligheter att detektera signaler från tänkbart intelligent liv annorstädes i Universum.

Vi har kommit många årtusenden sedan Australiens aboriginer och Västerlandets tänkare började framlägga sina idéer om scintillationens uppkomst, men allt talar för att vi även under det kommande milleniet kommer att fortsätta fascineras av stjärnornas blinkande och tindrande.


    Astronomi i Lund

Sidan framställd av Dainis Dravins (dainis@astro.lu.se).  Updaterad JD 2.455.775