Tindrande  stjärnor  i  poesin



I poesin har stjärnors blinkande och tindrande haft en framträdande plats.  På våra breddgrader tänker man kanske mest på klara, kalla vinternätter (”...midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma...”), medan man i sydliga ökenklimat mer förbinder stjärnors tindrande med den angenäma, snabba nedkylning av luften som inträder sedan solen gått ner efter en het dag.


Blinka, lilla stjärna där,
hur jag undrar, vad du är.
Fjärran lockar du min syn,
Lik en diamant i skyn

Ord: Betty Ehrenborg-Posse (efter Twinkle, twinkle, little star av Jane Taylor)



Midvinternattens köld är hård,
Stjärnorna gnistra och glimma

Viktor Rydberg: Tomten



Stjärnorna på himmelen de blänka

Omkväde i Sankt Staffans visa, gammal svensk julvisa



Stjärnorna tindra ren
Allt uppå himmelen

Serenad av Jacob Axel Josephson


Tindrande stjärna
Högt på min himmel satt

Gunnar Wennerberg: Gluntarne


Kristallen den fina som solen månd skina,
Som stjärnorna blänka i skyn

Folkvisa från Dalarna


Ser jag stjärnan sprida sitt flammande sken
Över skog, över blånande sjö

Herman Sätherberg: Astralia (Längtan),


   Astronomi i Lund

Sidan framställd av Dainis Dravins (dainis@astro.lu.se).  Updaterad JD 2.455.775