Lund Observatory
Research
Education
Library
Staff
Local events
Seminars
Resources
Links
Lund University




Lundakartan över stjärnhimlen


Denna karta över hela den visuella stjärnhimlen i galaktiska koordinater utfördes på Institutionen för astronomi i Lund i början av 1950-talet. Den har blivit välbekant för astronomer världen över genom sin spridning i vetenskapliga tidskrifter och böcker. Arbetet, som tog två år, utfördes av Martin och Tatjana Kesküla under ledning av Knut Lundmark. Det bekostades i huvudsak av Hierta-Retzius fond och av Kungl. Fysiografiska Sällskapet i Lund. Arbetet med kartan tog nästan två år och den blev färdig 1955. Originalkartan har dimensionerna 1 x 2 meter och tillhör Institutionen för astronomi i Lund.

Vetenskaplig användning

Varför återge stjärnhimlen orienterad efter vintergatsbandet? Svaret är, att observerade fenomen på stjärnhimlen ofta fördelar sig symmetriskt relativt vintergatsbandet och Vintergatans centrum. Objekten Vintergatan fördelar sig naturligt symmetriskt kring vintergatsbandet. Även objekt utanför vår galax synes fördelade symmetriskt kring samma band, eftersom detta innehåller stora mängder lysande och skymmande materia, som gör avlägsna objekt osynliga för oss.

Kort orientering på kartan

Eftersom denna projektion av stjärnhimlen något deformerar de bekanta stjärnbilderna kan en viss orientering behövas. Till vänster ser vi stjärnbilderna Kusken och Perseus samt de ljusa partierna i Cassiopeia och Cepheus. Den stora mörka klyftan i Svanen och Örnen framträder till vänster om mitten, där Skytten syns. Till höger om mitten fortsätter vintergatan genom Centauren, Södra korset, Kölen och Stora hunden. De svagare delarna till höger är Enhörningen och Tvillingarna, och längst till höger är vi tillbaka i Kusken igen. I nedre högre halvan ser vi de Magellanska Molnen, och långt till vänster, strax under vintergatsbandet, syns Andromedagalaxen.

Hur kartan tillverkats

Panoramat är en ritning i Aitoff-projektion med galaktiska koordinater, där 7000 stjärnor med kända koordinater inprickats i exakta positioner. Efter detta har vintergatsbandet inritats med foton ur Solon I. Baileys och Frank E. Ross' vintergatsatlaser som förlagor. Härvid har redan inritade stjärnor fått tjänstgöra som orienteringspunkter. Då de olika fotografiska bilderna kan uppvisa stora skillnader i gränsmagnitud, har denna korrigerats till ett enhetligt värde med hjälp av den holländske astronomen Antonie Pannekoeks isofoter. Det är bl a denna skillnad i gränsmagnitud, som gör det omöjligt att kopiera de olika vintergatsfotografierna till samma utseende och klistra ihop dem till en karta.

Koordinatberäkningarna samt utritningen av koordinatnätet och inprickningen av stjärnorna har utförts av Martin Kesküla, medan inläggningen av vintergatsmolnen har utförts av Tatjana Kesküla. Vintergatsbandets struktur arbetades fram dels genom ett sprutningsförfarande med retuschspruta för de tunnare partierna, dels genom inprickning med pensel för de kraftigare markerade delarna. Under hela arbetet med vintergatsstrukturen kontrollerades denna med jämna mellanrum genom att ett genomskinligt papper med de inritade Pannekoekska isofoterna placerades över panoramat.

Det kan även nämnas, att de med passare inritade stjärnorna framstod som onaturligt skarpa punkter i förhållande till den mera naturliga "handarbetade" vintergatsbakgrunden. Det blev därför nödvändigt att med samma prickningsförfarande, som använts för vintergatsbandet, även diffusera stjärnorna, så att dessa fick samma utseende som stjärnorna på fotografierna.

Bo Nilsson


Lund Observatory, Box 43, S-221 00 Lund, Sweden


Lund Observatory, Box 43, SE-221 00 Lund, Sweden
Visiting address: Sölvegatan 27
Phone: +46 46 22 27300, Fax: +46 46 22 24614
Publisher: Leif Lönblad
E-mail: webmaster@astro.lu.se
Last updated: 1997, December 23