Bilder av Eta Carinae
Det ljus som vi kan se med våra ögon, är bara en liten del av det elektromagnetiska spektret. Andra delar av spektret,
dvs vid osynliga vågländer av ljuset, osynligt ljus, känner vi till som röntgen, ultraviolett ljus,
infraröd strålning, mikrovågor och radiovågor. Detta skiljer sig egentligen inte fysikaliskt från det synliga ljuset,
mer än att det svänger med en annan frekvens. För att detektera det behöver vi andra metoder än ögat eller vanliga
kameror.
De tidigaste bilderna på Eta Carinae, liksom andra objekt, är tagna i synligt ljus. Bilder i det synliga området
'ser' mest ljuset som sänds ut från fria atomer, medan man i andra våglängdsområden detekterar andra former av materia eller
processer. Nedan återfinns bilder av Eta Carinae tagna i olika våglängdsområden. De är tagna med olika typer av teleskop.
Färgerna i bilderna är 'falska', dvs representerar hur mycket ljus som kommer i olika (osynliga) våglängsområden, och inte den egentliga färgen. [Länk till bilderna]
|
|
|
|
RöntgenRöntgenbild från Chandra-satelliten. Gasen som lyser med röntgenvåglängd har en temperatur på några miljoner grader, varmare i kärnan och svalare i den brutna ringen längre ut. Strålningen uppkommer troligtvis när gas från centralstjärnan slungas iväg med en enorm hastighet, och sedan träffar omkringliggande gas. Storleken på den yttre ringen är ca 3 ggr så stor som de synliga loberna.
(image credit: NASA/CXC/SAO)
|
|
|
|
|
|
Ultraviolett och synligt ljusBilder tagna med Hubbleteleskopet,
WFPC2-kameran. Färgerna motsvarar olika filter i det ultravioletta området kring 200-300 nm. Med teleskop på marken
kan man ta bilder i synligt ljus, medan det ultravioletta ljuset stoppas av jordens atmosfär. I det senare fallet
behövs alltså ett rymdteleskop.
Här syns tydligt de expanderande gasloberna vars materia skickades ut vid
utbrottet kring 1840. Liknande utbrott har skett tidigare i historien (tex den gula gasen till höger), och ytterligare
ett runt 1890. Resultatet av utbrottet 1890 har med spektroskopi identifierats som en mindre timglas-liknande struktur
centrerad kring centralstjärnan.
(image credit: Smith/Morse/NASA)
|
|
|
|
|
|
Infrarött ljus Fria molekyler sänder ut det mesta av sitt ljus i
infrarött. Denna bild är tagen vid en våglängd på 18 mikrometer, och det är mest stoff och partiklar som
står för emissionen av ljuset. Färgerna anger hur mycket ljus som sänds ut, där det vita är mest, och sedan fallande med rött, grönt och blått.
Storleken på bilden är densamma som för den synliga bilden ovan.
(image credit: E. Polomski, U. Florida/CTIO )
|
|
|
|
|
|
RadioBilden visar hur Eta Carinae ser ut i radioområdet (frekvens 5 GHz). Även i radio-området har det observerats starka utbrott, och Eta är en stark radiostrålare. [Läs mer]
Storleken på bilden är densamma som för de synliga och infraröda bilderna ovan.
(image credit: ATCA/ S. White)
|
|
Skalan på synliga, infraröda, och radiobilden är samma, med lobernas utsträckning ca 18 bågsekunder. Utsträckningen på röntgenbildens cirkel är ca 3 ggr större.
|
|
Carinanebulosan
|
|
En bild sammansatt av många exponeringar av Hubbleteleskopet. Den visar delar av Carinanebulosan, omgivningen där Eta Carinae finns. Det ljusa objektet en fjärdedel in från vänstra kanten är Eta Carina. [Läs mer]
(image credit: NASA, ESA, N. Smith (University of California, Berkeley), and The Hubble Heritage Team (STScI/AURA)
)
|
|
